pennythepencil

Inte inställning på datorn eller på bloggen utan i livet. Så länge jag kan minnas har jag skjutat upp saker som känns jobbiga, besvärliga eller helt enkelt bara för tråkiga för att göras. Det började i svenskan när jag var 11 år. 11 år. Det känns inte bra och jag har genom åren funderat mycket på varför det är så och vad jag kan göra för att förändra detta. Helst allt på en gång och i går...

Tyvärr fungerar det inte så och hur mycket jag än letar och tror att jag hittar anledningar till varför jag blev som jag är så har jag insett att det faktiskt inte spelar någon roll för det var då och inte nu. Jag kan inte förändra det som har varit och jag kan inte förändra det jag gjort eller inte gjort men jag kan försöka att acceptera mig själv. Det gör faktiskt ingenting att vissa saker inte utförs perfekt. Nej slut med ordbajseri, jag förstår knappt själv vad jag menar eller vill ha sagt.

Inställningen som är förändrad är som följer: Allt kan kanske inte göras idag men du mår då bättre av att göra en eller två små saker av "det stora" än att inte göra någonting alls!

Konstigt nog så är det så mycket lättare att fortsätta göra smågrejor när jag väl börjat. Och det är mycket trevligare att inte göra någonting efter att ha gjort saker istället för efter att inte ha åstadkommit ett vitten.